Sömnbrist definitivt

V vaknar varannan till var tredje timma på nätterna. E har också börjat komma varje natt, känner de av stressen och att flytten närmar sig?

Hur illa är det med sömnen i vår familj egentligen? Ganska illa.
Två exempel.

Sambon försökte göra kaffe på vällingpulver. Det är sant.

Jag var hos tandläkaren härom dagen för att laga ett hål. Gjorde inte så ont, bedövningen fungerade bra men det är ju inte behagligt med surret från borren och bändandet i munnen. Jag blundade ändå och tänkte att det var skönt att ligga där för sig själv, nästan som spa, någon som pysslar om bara mig.

Ibland får man trots allt skratta. Igår undrade E om V ska tillbaka in i magen någon gång. Nej sa jag, han ska aldrig dit in igen och du har ju också legat i mammas mage. Mamma har legat i mormors mage men vems mage har pappa legat i?
- Morfars?! svarade hon glatt.
Den är förvisso ganska stor.

Vi har varit på babysim så V sover gott, 1 timme för sig själv! Förutsatt att han sover vidare då. Min egen sömn går det fortfarande sådär med men det är betydligt bättre nu när förkylningen är över hos oss alla.

Tiden går fort, nu är det bara drygt 2 veckor kvar till flytten. Packningen går bra men det är så jobbigt att rensa i lådor med gamla brev och minnen. Egentligen kanske jag inte ska spara på något för det mesta jag rotar fram får mig lite illa till mods. Det behöver inte vara jobbiga minnen. Om det är minnen från någon mycket lycklig period i livet kan jag börja fundera på de val jag gjort, kunde jag varit lyckligare nu? När jag väl rensat och gått igenom brukar det dock kännas som en befrielse. Det ligger nog en del i det där med feng shui även om det till en början kan låta lite hokus pokus.

Jag funderar på att skriva kärleksbrev till personer som är eller har varit mig kära och som hjälpt till att forma mig till den jag är. Det kanske hjälper mig att sluta ångra och få mig att bli mer tillfreds med de val jag gjort, oavsett om de fått lyckliga eller olyckliga konsekvenser. Kanske skriver jag dem här.

Ashtanga yoga

Var ute och sprang igår, kändes lite tungt men skönt. När jag kom hem hade jag fått ny energi och bestämde mig för att göra några solhälsningar. Det var så skönt, ska försöka börja träna lite yoga igen här hemma, kanske iaf en gång i veckan efter löppasset. Eftersom jag glömt av mycket letade jag lite efter bilder på ställningar och upptäckte att det nästan inte finns något alls utlagt på nätet (för att yoga inte ska läras från bilder?). Hittade till slut en bra sida med ashtangayogalänkar i en blogg.

Var helt slut igår kväll, har förmodligen inte vilat ordentligt i helgen. Förutom att vi har packat och städat bakade jag två sorters bröd i lördags. Kanske onödigt men jag trodde att det snarare skulle ge energi. Kanske är det dock bara sömn jag behöver, ska tänka på det nästa helg.

Jag måste försöka sluta med att låta det gå ut över andra när jag är trött eller på dåligt humör. Ingen blir ju gladare av att jag är sur och det blir lätt en dålig spiral.

Kanske måste jag bara sluta säga måste.

Rädsla

Jag har alltid varit rädd för saker. Rädd för att spela fotboll, rädd för att leka lekar och spela spel, rädd för att köra bil, rädd för att verka korkad. Jag tror jag egentligen varit mest rädd för att göra bort mig, eller sticka ut, och att de andra rädslorna har sin grund där. Ibland har jag varit så mån om att folk ska tycka om mig att jag försökt anpassa min person efter sällskap. Känner alla likadant och är bara bättre eller sämre på att dölja det?

Det har blivit bättre nu, livet blir egentligen bara bättre och bättre. Det bästa man kan göra är att testa, ofta är man bättre än man tror och när man bevisat att man vågar, vågar man testa ännu mer och fler saker. Det är en skön känsla att hänge sig!

Helg

Idag har varit en bra dag men kanske inte så intressant att skriva om. E har varit hemma från dagis så vi har haft det mysigt tillsammans med V och några kompisar. Sov bättre i natt och är lite längre från ett sammanbrott. Tänkte ge mig ut och springa innan maten, sedan fira att det är helg med mat och ett glas vin. Kanske somna i soffan till någon halvbra film, som inte får mig att tänka. Ibland är det bättre så, göra vardagliga saker, laga mat och baka bröd, motionera, prata odjupa oviktigheter (om ens prata), äta något gott och bara må bra. Känns som om det kan bli en skön helg.

Höstdepp eller kanske bara sömnbrist?

Fortfarande sömnbrist och om möjligt ännu konstigare idag. Stod och drog barnvagn i natt och ville nästan slänga ut ungarna genom fönstret. Tur att det är långt mellan tanke och handling.

Jag vill byta jobb, trivs inte alls. Kanske byta karriär. Vad hände förresten med min karriär? Jag har ju alltid varit duktig, bra betyg och ambitiös. Kanske slutade jag följa mina drömmar, vad har jag för drömmar nu?

Tänk om man haft historier att berätta, om man hade gåvan att kunna skriva ner dem. Jag skulle nog vilja vara författare. Vad hände egentligen med min fantasi? Var det skolan som åt upp den?

Vem har tagit mina drömmar och min fantasi?

I natt har V varit vaken mellan 04 och 05. Sömnbristen gör mig konstig, hoppas verkligen det blir bättre snart. Nu har han somnat och storasyster är på dagis så jag borde väl lägga mig antar jag. Ska bara...det är allt lite beroendeframkallande att läsa och skriva blogg.

Jag såg Pensionat Oskar i helgen (manus av Gardell som jag alltid gillat men av någon anledning nu totalt har snöat in på och vill bara ha mer, kanske för att jag har hittat hans underbara hemsida). Det var förstås en fantastiskt bra film om att, som Jonas säger, vara trogen sitt eget liv och sina drömmar. Som småbarnsmamma börjar jag fundera på till vilket pris? Jag är så lycklig med min sambo och mina barn men småbarnsåren är jobbiga. Tänk om han eller jag drabbas av kärleken som mannen i filmen (som förvisso inte hade följt andra drömmar och nog inte var så lycklig). Attraktion och passion har drabbat mig som en blixt förut. Tänk vilka konsekvenser för resten av familjen om man skulle hänge sig och överge det man har. Det nya blir väl också vardag till slut? Är det inte alltid så? Då är det så ofantligt mycket man förlorat som aldrig går att få igen. Jag hoppas att vi alltid kommer sätta barnen främst och aldrig låta dem komma i kläm.

Kanske ska jag vårda kärleken lite mer.