Sömnbrist definitivt

V vaknar varannan till var tredje timma på nätterna. E har också börjat komma varje natt, känner de av stressen och att flytten närmar sig?

Hur illa är det med sömnen i vår familj egentligen? Ganska illa.
Två exempel.

Sambon försökte göra kaffe på vällingpulver. Det är sant.

Jag var hos tandläkaren härom dagen för att laga ett hål. Gjorde inte så ont, bedövningen fungerade bra men det är ju inte behagligt med surret från borren och bändandet i munnen. Jag blundade ändå och tänkte att det var skönt att ligga där för sig själv, nästan som spa, någon som pysslar om bara mig.

Ibland får man trots allt skratta. Igår undrade E om V ska tillbaka in i magen någon gång. Nej sa jag, han ska aldrig dit in igen och du har ju också legat i mammas mage. Mamma har legat i mormors mage men vems mage har pappa legat i?
- Morfars?! svarade hon glatt.
Den är förvisso ganska stor.

Vi har varit på babysim så V sover gott, 1 timme för sig själv! Förutsatt att han sover vidare då. Min egen sömn går det fortfarande sådär med men det är betydligt bättre nu när förkylningen är över hos oss alla.

Tiden går fort, nu är det bara drygt 2 veckor kvar till flytten. Packningen går bra men det är så jobbigt att rensa i lådor med gamla brev och minnen. Egentligen kanske jag inte ska spara på något för det mesta jag rotar fram får mig lite illa till mods. Det behöver inte vara jobbiga minnen. Om det är minnen från någon mycket lycklig period i livet kan jag börja fundera på de val jag gjort, kunde jag varit lyckligare nu? När jag väl rensat och gått igenom brukar det dock kännas som en befrielse. Det ligger nog en del i det där med feng shui även om det till en början kan låta lite hokus pokus.

Jag funderar på att skriva kärleksbrev till personer som är eller har varit mig kära och som hjälpt till att forma mig till den jag är. Det kanske hjälper mig att sluta ångra och få mig att bli mer tillfreds med de val jag gjort, oavsett om de fått lyckliga eller olyckliga konsekvenser. Kanske skriver jag dem här.

Ashtanga yoga

Var ute och sprang igår, kändes lite tungt men skönt. När jag kom hem hade jag fått ny energi och bestämde mig för att göra några solhälsningar. Det var så skönt, ska försöka börja träna lite yoga igen här hemma, kanske iaf en gång i veckan efter löppasset. Eftersom jag glömt av mycket letade jag lite efter bilder på ställningar och upptäckte att det nästan inte finns något alls utlagt på nätet (för att yoga inte ska läras från bilder?). Hittade till slut en bra sida med ashtangayogalänkar i en blogg.

Var helt slut igår kväll, har förmodligen inte vilat ordentligt i helgen. Förutom att vi har packat och städat bakade jag två sorters bröd i lördags. Kanske onödigt men jag trodde att det snarare skulle ge energi. Kanske är det dock bara sömn jag behöver, ska tänka på det nästa helg.

Jag måste försöka sluta med att låta det gå ut över andra när jag är trött eller på dåligt humör. Ingen blir ju gladare av att jag är sur och det blir lätt en dålig spiral.

Kanske måste jag bara sluta säga måste.

Rädsla

Jag har alltid varit rädd för saker. Rädd för att spela fotboll, rädd för att leka lekar och spela spel, rädd för att köra bil, rädd för att verka korkad. Jag tror jag egentligen varit mest rädd för att göra bort mig, eller sticka ut, och att de andra rädslorna har sin grund där. Ibland har jag varit så mån om att folk ska tycka om mig att jag försökt anpassa min person efter sällskap. Känner alla likadant och är bara bättre eller sämre på att dölja det?

Det har blivit bättre nu, livet blir egentligen bara bättre och bättre. Det bästa man kan göra är att testa, ofta är man bättre än man tror och när man bevisat att man vågar, vågar man testa ännu mer och fler saker. Det är en skön känsla att hänge sig!

Helg

Idag har varit en bra dag men kanske inte så intressant att skriva om. E har varit hemma från dagis så vi har haft det mysigt tillsammans med V och några kompisar. Sov bättre i natt och är lite längre från ett sammanbrott. Tänkte ge mig ut och springa innan maten, sedan fira att det är helg med mat och ett glas vin. Kanske somna i soffan till någon halvbra film, som inte får mig att tänka. Ibland är det bättre så, göra vardagliga saker, laga mat och baka bröd, motionera, prata odjupa oviktigheter (om ens prata), äta något gott och bara må bra. Känns som om det kan bli en skön helg.

Höstdepp eller kanske bara sömnbrist?

Fortfarande sömnbrist och om möjligt ännu konstigare idag. Stod och drog barnvagn i natt och ville nästan slänga ut ungarna genom fönstret. Tur att det är långt mellan tanke och handling.

Jag vill byta jobb, trivs inte alls. Kanske byta karriär. Vad hände förresten med min karriär? Jag har ju alltid varit duktig, bra betyg och ambitiös. Kanske slutade jag följa mina drömmar, vad har jag för drömmar nu?

Tänk om man haft historier att berätta, om man hade gåvan att kunna skriva ner dem. Jag skulle nog vilja vara författare. Vad hände egentligen med min fantasi? Var det skolan som åt upp den?

Vem har tagit mina drömmar och min fantasi?

I natt har V varit vaken mellan 04 och 05. Sömnbristen gör mig konstig, hoppas verkligen det blir bättre snart. Nu har han somnat och storasyster är på dagis så jag borde väl lägga mig antar jag. Ska bara...det är allt lite beroendeframkallande att läsa och skriva blogg.

Jag såg Pensionat Oskar i helgen (manus av Gardell som jag alltid gillat men av någon anledning nu totalt har snöat in på och vill bara ha mer, kanske för att jag har hittat hans underbara hemsida). Det var förstås en fantastiskt bra film om att, som Jonas säger, vara trogen sitt eget liv och sina drömmar. Som småbarnsmamma börjar jag fundera på till vilket pris? Jag är så lycklig med min sambo och mina barn men småbarnsåren är jobbiga. Tänk om han eller jag drabbas av kärleken som mannen i filmen (som förvisso inte hade följt andra drömmar och nog inte var så lycklig). Attraktion och passion har drabbat mig som en blixt förut. Tänk vilka konsekvenser för resten av familjen om man skulle hänge sig och överge det man har. Det nya blir väl också vardag till slut? Är det inte alltid så? Då är det så ofantligt mycket man förlorat som aldrig går att få igen. Jag hoppas att vi alltid kommer sätta barnen främst och aldrig låta dem komma i kläm.

Kanske ska jag vårda kärleken lite mer.

Idag har jag varit inne på Jonas Gardells sida och skrivit i gästboken för andra gången. Hör och häpna, han svarade! Det känns nästan som om vi är polare nu. Han höll förvisso inte med om det jag skrev men ändå, vi har ju nästan chattat liksom. När jag varit lyrisk över detta ett tag, skrev jag ett inlägg till och medan jag gång på gång tittade om han svarat började jag fundera på om man skulle skriva något mer provocerande så att han skulle se mig igen. Då fick jag en ingivelse, jag förstod helt plötsligt min treårings trots och bråk med lillebror. Jag förstod känslan av att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls.

Vad jag skrev? Det handlade om sexuell läggning, av typ "Är vi egentligen inte bisexuella allihop? Beror det inte mer på vem man träffar?". Jag hoppas han svarar igen!

Vi har fortsatt packa två lådor om dagen. Om vi gör det blir det ca 60 st till flytten. Hur många lådor brukar det bli på en trea?

Jag har börjat läsa en blogg till, http://linalikesmat.blogspot.com/, trevlig receptblogg! Jag har dessutom blivit medlem i http://www.matklubben.se/, där man kan samla sina favoritrecept i en egen kokbok och leta bland andras recept.

Förutom denna mani för att leta och samla recept på internet som drabbat mig har jag bestämt mig för att springa göteborgsvarvet nästa år! Till denna satsning har jag också hittat två bra sidor. En där det finns träningsprogram (http://www.marathon.se/). Jag följer slaviskt "klara ett halvmaraton på 20 veckor" även om det är betydligt mer än 20 veckor kvar. Jag har hunnit till vecka tre. Mina löprundor mäter jag upp på http://www.jogg.se/ där jag även skriver träningsdagbok.

Behöver jag säga att jag helt fastnat framför datorn och det känns som jag missköter hem och barn? Jag lagar ju iaf god mat och blir lycklig av att träna. Måste försöka komma ihåg det nästa gång jag hamnar i en träningssvacka. Det händer mig tyvärr ganska ofta. Nu har min 5-månaders lyckats krypa (ska de verkligen börja så tidigt med det?) fram till en plastpåse. Bäst att jag räddar livet på honom.

Vi packade två lådor, vi är igång! Nu känns det mycket bättre.

Igår var jag på biblioteket för att låna "Om Gud" av Jonas Gardell. Inget berör mig som det han skriver så det ska bli intressant att läsa denna bok som jag antar är lite annorlunda än hans andra böcker. Hans blogg är för övrigt den enda jag läst och läser och jag går in så gott som varje dag för att titta efter nya inlägg.

Hur som helst så hittade jag inte boken först och frågade en bibliotikarie samtidigt som hon fick scanna in mina övriga böcker. Hon var riktigt snorkig för att jag inte använde självscanning. Hur orkar man vara otrevlig för en sådan sak? Det måste ju vara främst de möten de får under sin arbetsdag, folk som frågar efter böcker. Hon hade förmodligen en dålig dag, vilket hon kanske hade all anledning till. Undrar om hon skriver någon blogg.

Jag har lämnat prinsessan på dagis och hör min lille prins i vagnen, bäst jag går och tar upp honom.

Jag bestämde mig härom dagen för att börja blogga och har nu funderat i några dagar om vad jag egentligen ska skriva. Hur personlig vill jag vara? Jag kan ju vara mycket personlig för det är väl ingen som läser ändå? Men är det då någon mening att lägga ut sin dagbok? Jag har knappt läst några bloggar tidigare men det får bli som det blir, förmodligen lite tankar och dagbok.

Om en månad flyttar vi till vårt nyinköpta radhus och vi har bestämt att vi ska börja packa idag. Hoppas en månad räcker, med två små barn kan det bli tufft. Jag kommer som vanligt oroa mig enormt men det brukar sällan hjälpa så jag får försöka sansa mig och lyssna på bekymmersfria sambons "det ordnar sig".